En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

onsdag 6 mars 2013

SRS - Segmentell rörelsesmärta

Nästan på dagen två år efter min operation och jag väntar på ny remiss till ryggkirurg.
Har inte kunnat jobba sedan slutet av oktober och jag bara hatar läget. Jag har gjort en massa undersökningar och försökt behandla mig och träna. Jag har knaprat piller och masserat.
Jag har svurit från djupet av min vrede, varit positiv och tänkt och trott att imorgon är det bättre!

Och inte fan har det hjälpt....

Så nu är det bara att bita i det sura och ge sig i kast med remisser, läkares eventuella oförstånd, revirpissande och prestigetänkande. Nya undersökningar och kanske, kanske en lösning och kanske det blir en operation igen. Jag vill verkligen inte men jag får väl bara försöka ladda om, men hur sjutton ska jag orka?

Grabbarna har flyttat in datorn till varadagsrummet så att jag kan använda den liggandes i soffan. Jag stretade emot i det längsta för det är ett stort steg bakåt för mig men nu kan jag skriva lite igen, både här och på Solrosuppropet.se.

Och jag kan surfa, hittade det här och det är så jäkla bra skrivet, beskriver min sjukdom som om det är mig det handlar om.

20 kommentarer:

  1. Jag är ledsen att det blev som det blev med din rygg hoppas det kan lösa sig för dig. Tänker på dig massor. kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Om någon kan förstå så är det ju du. Tänker på dig också. Kram.

      Radera
  2. Dumma dumma dumma dumma dumma dumma dumma rygg!
    Fina fina fina Lippe. Vill att du ska bli bra och det fort! Till sommaren ska du "inte vara hemma"igen tycker jag. :)
    Kramar i massor ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Helena! Jag kämpar för att ta mig härifrån ;)

      Radera
  3. Hade verkligen hoppats att du skulle slippa detta..SHIT helt enkelt. Bara bit ihop igen och kämpa vidare..Det SKALL bli bättre!!!
    Massor av KRAMAR ♥♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kämpar ♥ Fast ibland blir det lite tungt med bakslag av det här slaget.

      Radera
  4. Stackars dig! Låter inte bra alls. Hoppas det ordnar sig om du får en operation.
    Styrkekramar till dig!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, ja, gör man en op. till så hoppas jag vid gud att det hjälper!

      Radera
  5. Vad tråkigt! Men efter vad det står där verkar ju operation vara sådär... Känner igen smärtan som beskrivs i texten!
    Du får höra av dig om du vill gnälla av dig! Jag lyssnar! Kram på dig!

    SvaraRadera
  6. Men vilket skit. Jag som verkligen hoppades och trodde att det vänt åt rätt håll efter din operation. Jag håller tummarna för att allt ordnar sig och skickar lite styrkekramar till dig så att du orkar kämpa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är bättre efter operationen än innan men sämre nu igen, fast inte lika illa som det varit för jag har iaf inte behövt bli inlagd!
      Kram tillbaka :)

      Radera
  7. Fy och usch.
    Önskar hårt, hårt att du ska bli smärtfri och kunna ta omtag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Smärtfri kommer jag aldrig att bli men fungerande skulle kännas fint! ;)

      Radera
  8. Nää, men fy vad tufft! Jag lider med dig. Har också haft ondare i ryggen de senaste månaderna, men inte så illa som du, och ny operation är nog inte aktuellt för min del. Jag fungerar i alla fall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänker på dig ibland, visst funderade du ett tag på att ta bort skruvarna?

      Radera
  9. Ojoj... Låter inte som någon "hit"... Ska själv på diskblockad och smärtutredning i Strängnäs snart inför en eventuell steloperation. Man är så osäker- är det rätt att operera eller kan jag uthärda och orka med de smärter som jag har i dag. Och självklart den största frågan: blir det bättre eller sämre efter en operation? Just nu dammsuger jag internet för att finna svar... Nu när jag läser hur din historia har utvecklat sig vet jag varken ut eller in längre...
    Jag hoppas att du snart blir bättre och att du får den hjälp du behöver!
    Mika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ångrar inte min operation en sekund! Innan operation var jag så mycket sämre än vad jag är nu och efter operationen har jag varit mycket bättre än vad jag varit de senaste fyra månaderna. Jag tror att det beror på hur dålig man är och ur man står ut. Jag var i stort sett sängbunden innan op. och for ut och in i ambulans och efter op har jag inte behövt åka med ambulansen en enda gång!
      Vet att jag också funderade en massa innan operationen men tänktye att jag aldrig skulle kunna leva med att jag inte provat något som kanske kunde hjälpa. Lycka till med undersökningen!

      Radera
    2. Vad skönt att höra att du i alla fall blev bättre än vad du var innan efter operationen. Hoppas nu att det rättar till sig för dig så att du kan leva ett vanligt liv igen!
      Problemet som gör att jag funderar mycket är just att jag för det mesta fungerar och kan jobba, dock med konstant molande och huggande smärta i ländryggen och i benen. Med jämna mellanrum gör jag rörelser som på något sätt anstränger ryggen som då låser sig helt och hållet. När detta sker och jag knappt röra mig,ja, då känner jag att en operation är det ända rätta, men däremellan fungerar jag ju någorlunda...! Det som känns jobbigt är att smärtan aldrig försvinner helt och jag måste undvika olika rörelser för att inte provocera fram smärtan. Men, är det tillräckligt för att operera... Hua, många tankar och jag är klar över att det är avgöranden som endast jag kan göra, men skönt att få skriva av sig :-) En sak i taget tror jag att det får bli- först undersökningen, därefter ta ett beslut... Ha en bra kväll!

      Radera
  10. De där huggen är något som faktiskt försvunnit!!! Om jag haft kanske fem stycken på två år och det tycker jag är ok. Som du skriver så är det nog en bra ide att vänta till efter undersökningen och jag vet att om de inte anser att du skulle vara hjälpt av en operation så kommer de inte att erbjud<a dig den! Ha en bra kväll du också :)

    SvaraRadera